Förtydligande om Loss Of License


Då flera av våra medlemmar reagerat starkt på Sekos utskick om arbetet med Loss Of License, där vi (ST) målas ut som en stoppkloss i arbetet mot en gemensam Loss Of License-lösning, kommer här ytterliggare ett förtydligande och svar från oss på ST


Under avtalsrörelsen 2017-2020 enades Almega med Seko om att skapa en kollektivavtalsstiftelse för Loss of Licens. Frågan har sedan tidigt 2000-tal funnits på agendan varje avtalsrörelse och ST har oförtrutet återkommit till detta yrkande vart enda avtalsår.

Att skapa en stiftelse var inte STs förstahandsval, vi har alltid strävat efter en kollektivavtalslösning. Men då Seko och Almega gjort upp om en stiftelse var vårt enda alternativ att acceptera och ansluta oss till den lösning som Seko och Almega enats om.

Väl medvetna om att stiftelser inte är helt självgående och att finansieringen kommer vara en återkommande fråga yrkade ST 2017 på en säkerhetsventil, vilken enkelt uttryckt innebar att den avsättning som gjordes från det centrala löneutrymmet skulle återföras om stiftelsen av en eller annan orsak inte skulle vara möjlig att förverkliga.

Ganska snart efter det att alla papper var påskrivna deklarerade Seko att de inte avsåg att teckna en stiftelse tillsamman med ST. Orsaken till detta var att Seko 2014 valde att ta en konflikt för timlöneanställda, vilket dom fick igenom. Finansieringen för den lösning som Seko efter förslag från medlarna accepterade hamnade på 0,15 % av löneutrymmet. Övriga fackliga organisationer fick således 0,15 % mer i löneutrymme, vilket t ex gav högre tariffer för ST på en del företag. Det gav även högre belopp på de fasta ersättningar som OB- och reseersättning. På de allra flesta håll löstes denna differens av lokala parter. Det slutade inte sällan med att alla hade samma tariffer och även tillämpningen av GFL skedde utan åtskiljning beroende av fackligt medlemstillhörighet. En handfull arbetsgivare valde dock av skäl vi inte känner till att skilja på tariffer och ersättningsnivåer.

Under de tre åren som gått har ett otal möten och alternativa lösningar varit helt resultatlösa. Seko har sin agenda klar – egen stiftelse för enbart Sekos medlemmar. Seko ”bjuder” gärna in STs medlemmar till sin stiftelse om vi avstår löneutrymme, alternativt lönesänkningar, så att alla Sekos medlemmar får igen de 0,15 % man förlorade 2014.

ST vurmar för likalöneprincipen – vi anser att de kriterier som ska styra lönenivåer inte ska grunda sig på facklig tillhörighet. Men återigen – det är inte ST, eller STs medlemmar som skapat dessa löneskillnader. De har Almega och Seko ansvar för och ingen annan.

Under de tre år som har förflutit har ST gång på gång sagt att vi inte ser några hinder för att lokala arbetsgivarna jämnar ut löneskillnaderna, tvärt om. Men det ska inte belasta STs medlemmar, de ska inte behöva sänka sin lön för att Seko valt att ta en konflikt 2014. Vi har sökt olika lösningar då vi inte kan bära en stiftelse i egen regi. Vi har även tittat på alternativa lösningar men inte lyckats enas med Almega om något lämpligt alternativ.

Seko har nu valt att fullfölja sin ursprungliga plan och kommer den 12 mars att skriva under alla handlingar tillsammans med SRAT/TJ och Sveriges Ingenjörer som valt att ansluta sig till Sekos stiftelse. För SRAT/TJ och SI var det inte några problem, deras medlemmar ligger sällan eller aldrig i tariff och därmed står de inte ”i skuld” till Seko, enligt Sekos synsätt.

ST har med frågan i vårt yrkande inför avtalsrörelsen 2020. ST kommer även att försöka hitta en lösning vad gäller den garantisskrivning som finns i vårt förhandlingsprotokoll.

Kort och gott, det är inte ST som sagt nej till en samverkan med övriga fackförbund om att finna en gemensam Loss Of License-lösning, utan det är ST som nekats tillträde till en gemensam stiftelse om vi inte sänker våra medlemmars löner.


Fortsätt hålla er uppdaterade med senaste nytt om Loss Of License och övriga avtalsfrågor här på https://st-sj.se eller https://st.org